Tisdag 2000-09-05: Vid vägskälet Vid stod vi vägskälet. Tre vägar ledde vidare. En åt vänster, en rakt fram, en åt höger. Vägen vi kom från ledde tillbaka. Den kunde vi inte ta. - Jag kan inte välja, sa Karin. Jag kan inte välja. - Jag kan välja, sa jag. Nu var jag helt säker på att vänster väg var den rätta. - Tänk om du väljer fel, sa Karin. - Det är väl bara att vända i så fall och ta nästa väg. Hon ställde sig mitt i vägskälet med ryggen vänd mot mig. Hon tittade åt alla tre hållen. Så lutade hon sig bakåt och tittade nästan rakt uppåt. Hon blev stående så, som om hon inte ville titta på mig. - Om vi singlar slant då? sa jag. Hon vände sig genast om. - Ja! - Klave vänster, krona höger, kant rakt fram, sa jag. - Men... kant... sa hon. - Det är okej. Psykiatern är det minst pålitliga vittnet. Hans alternativ har lite mindre chans att bli valt än de andra. Det är okej. - Okej... Jag hade plockat fram en krona och nu singlade jag den högt upp i luften. Jag fångade den i höger handflata, kastade en blicksnabb blick på den och vände genast över den på vänster hands översida och så sträckte jag ut vänsterarmen i Karins riktning. - Klave.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad. |