Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Söndag 2000-09-03: Kryphålsadvokaten

Ett elegant skrivbord, en besöksfåtölj i skinn och flera stolar, en vägg täckt av en bokhylla med lagböcker och författningssamlingar. Det stämde bra med min inre bild av ett advokatkontor.

Advokaten motsvarade också min bild. Mörk kostym, förstås, slätrakad och mörkt hår med antydan till grått vid tinningarna. Näsan aningen röd, som om han hade suttit för länge i solen.

- Vi skulle bara vilja ställa en fråga, sa Karin, om det går bra.

- Det går så bra, sa advokaten. Bara trevligt med besök. Slå er ner.

Karin slog sig ned så snabbt i fåtöljen att jag inte hann avstå den till henne. Jag satte mig på en stol.

- Ska det vara en liten whisky?

- Öh, nej tack, vi ville bara...

- Ni behöver inte vara blyga eller blygsamma. Om ni vill ha är det bara att säga så.

- En liten en, i så fall, sa jag.

- Då tar jag också en liten en, sa Karin.

- Tänkte väl det.

Han gick fram till en hylla som dominerades av en bastant lagbok. Han drog ut lagboken ur hyllan. Från hålet mellan böckerna tog han fram en halvtom whiskybutelj, tre glas och ett litet mätglas.

- En tvåa?

Han mätte upp två centiliter i mätglaset och hällde över innehållet i ett av glasen, som han sedan räckte över till Karin.

- En gammal ovana, det här med mätglaset. Det var praktiskt på den gamla goda tiden när promillegränsen var noll komma fem. Då visste jag hur mycket jag kunde dricka och ändå köra hem efteråt.

Han räckte över nästa glas till mig.

- Numera använder jag det mest av nostalgiska skäl. Fast, det är klart, det hjälper mig att behålla skärpan. En liten en gör bara avtalen bättre, men för mycket...

Han hällde upp en fyra åt sig själv.

- Hur kommer det sig att ni har ett kontor här? frågade Karin. Får ni verkligen några klienter?

- Uppriktigt sagt: nej. Det mesta är avtal åt andarna. Skriva ny avtal och täppa till kryphål i de gamla...

- Har du skrivit hela det där tjocka licensavtalet...? frågade jag.

- Nej, nej. Det är många generationer av jurister som har arbetat på det. Jag har bara täppt till några små kryphål i det. Bara det är en stor ära, att kunna bidra med något till ett sådant fint gammalt avtal.

- Varför är det så tjockt? frågade jag. Vore det inte lättare att undvika kryphål om det vore mindre?

- Nja, det finns två huvudteorier om hur man bäst skriver avtal. Den ena är att man gör det så kort och enkelt som möjligt, så att det uppenbarligen inte finns några kryphål. Den andra är att man gör det så långt och komplicerat som möjligt, så att det inte finns några uppenbara kryphål.

Han höll upp glaset.

- Ja, skål då.

- Skål.