Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. Copyright © 1999-2078 Arne Nilsson, Björn Gustavsson.

Torsdag 2000-08-31: Dubbelgångaren

Vi vandrar fortfarande. Ja, inte för tillfället förstås. Nu ligger vi i en jordhåla och försöker sova. Det är inte så ruggigt som man skulle kunna tro. Golvet är täckt av halm ovanpå ett lager torr mossa.

Någon stad har vi inte sett till. Några dagsmarscher, sa eremiten. Önskar att han hade uttryckt sig aningen tydligare. Hur många menade han egentligen, och hur lång är en dagsmarsch?

I morgon måste jag maila Peter, om jag bara kommer på vad jag ska skriva. Sanningen? Tror nog inte det. Jag måste hitta på något bättre. En natts sömn kanske hjälper.

Konstigt att jag totalt har glömt bort jobbet. Jag borde ha mailat Peter redan i söndags. Jag kom ihåg att jag har missat "Sex and the city", men inte att jag borde maila Peter.

Drömmen i natt påminde mig om saken:

Jag rusar. Jag är sen. Jag har inte varit på jobbet på flera dagar.

Uppför trapporna, har inte tid att ta hissen. In på rummet.

Det sitter någon vid skrivbordet. Välbekant och obekant på samma gång. Han halvligger i stolen med fötterna på bordet och tangentbordet i knät.

Var har jag sett det där ansiktet förut? De där glasögonen?

- I spegeln förmodligen, säger mannen.

Vem är du? Vad gör du här?

Jag kan inte öppna munnen, kan inte få ett enda ord över läpparna.

- Arne, så klart. Jag jobbar här. Vad gör du här?

Det är jag som jobbar här. Det är mitt skrivbord. Vem är du? Du kan inte vara jag.

- Jag är jag och jag jobbar här. Du har inget här att göra. Peter har tröttnat på dig och ditt smitarbeteende.

Jag smiter inte. Jag bara hjälper en vän. Jag har semester att ta ut. Peter kan inte bara sparka mig. Vem är du? Du har stulit mitt utseende.

- Han kan och han har gjort det. Man tar inte semester när kunderna skriker som högst. Inte utan förvarning. Han har varnat dig tidigare. Nu är det är slut. Jag är du och jobbet är mitt. Du kan dra nu. Jag har mycket att göra.

Vem är du? Varför ser du ut som mig?

- Jag har lika stor rätt till utseendet som du. Troligen större. Mina gener är bättre. De värsta misstagen är rättade.

Ut ur mitt rum!

Jag kastar mig över honom. Vi faller ner på golvet, rullar runt. Han trycker ner mig på rygg, sätter sig på mig och tar strypgrepp på mig.

- Jag sa att du inte har en chans. Jag är mycket starkare. Du skulle inte ha lämnat kaffekoppen odiskad på rummet. Det fanns tillräckligt mycket av din DNA i koppen för att klona tjugo såna som mig.