|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Måndag 2000-08-28: De kommer aldrig tillbaka
Det satt fint att sova en natt i en riktig säng.
Bredbandseremiten har sagt att vi får stanna hur länge vi vill, men vi fortsätter nog ändå vår färd i morgon bitti. Karin vill fortsätta sitt sökande, och så finns det inte så mycket att göra här i krokarna.
Till lunch åt vi pasta med vitt vin. Till att börja med gick samtalet trögt. Sedan sa eremiten:
- Tassar vi inte omkring som katten kring het gröt? Karin, jag tror att du har en fråga du vill ställa till mig.
- Ähum... ja, det har jag nog, sa Karin. Jag undrar hur du kunde veta vem jag var. Har vi setts förut?
- Jag har sett dig förut, sa eremiten. Du gick tidigt igår morse.
Han fyllde på vin i allas glas innan han fortsatte.
- Din bortappade halva alltså. Inget att skämmas för, det är många kvinnor som har vandrat den här vägen och gästat mig, en halva åt gången.
- Kvinnor? sa Karin. Är det bara kvinnor som inte känner sig hela? Söker män aldrig efter sig själva?
- Det gör de nog, sa eremiten. Men de går aldrig den här vägen. Det finns många vägar. De få män som har gästat mig hade ett annat problem. De drogs mot den mörka sidan av Kraften.
- Sa du Kraften? sa jag.
- Du hörde rätt. Duktiga programmerare som samtidigt är utåtriktade dras ofta mot den mörka sidan av Kraften. De frestas att söka sig bort från programmeringen till marknadsföring och chefsjobb. De väljer att prata och göra Powerpoint-presentationer och petimeterstyra sina underordnade. En svår frestelse att motstå för vissa. Jag försöker leda tillbaka dem till den rätta vägen, men jag vet inte vilken väg de väljer när de väl lämnar mitt hus.
- Hm, sa Karin. Hur var det med mig? Du menar att jag... eller min andra halva... var här igår?
- Din undertryckta halva som normalt inte får komma till tals.
- Hur var hon?
- Som person menar du? sa eremiten.
- Öh, ja, vad annars?
- Hon var väldigt rak och framåt och visste precis vad hon ville. Hon ville ut och resa och uppleva världen och njuta av livet medan hon ännu var ung. Hon hade hållits tillbaka alltför länge... Är du säker på att du vill höra det här?
- Visst, visst! Fortsätt bara!
- Hon tyckte hon hade hållits tillbaka alltför länge... av din rädsla för förändringar och rädsla för att misslyckas och av din... puritanism.
- Jag är väl inte puritanskt! Jag tycker jättemycket om sex... om det bara är med rätt man vill säga.
- Det betvivlar jag inte alls, sa eremiten. Jag berättar bara vad hon sa. Det är inte säkert att det är hennes syn som är den rätta. Hon tyckte att du hade låtit en massa läckra karlar gå dig förbi genom din tveksamhet och ditt grubbel.
- Undrar om jag verkligen vill hitta henne, sa Karin. Jag vill inte bli som hon.
- Jag tror att det är meningen att du ska uppnå en bättre balans. Inte att din undertryckta halva ska ta över dig. Fast det får du ta med en nypa salt. Jag har aldrig träffat något som har funnit sig själv. De kommer aldrig tillbaka.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.