|
Det bästa ur Arnes dagbok. Redigerad av Björn Gustavsson. |
Söndag 2000-01-16: Osynlig
I morgon börjar min sista arbetsvecka på labbet. Jag slutar på fredag. Jag hade hoppats att sluta tidigare, men jag hade räknat fel på semesterdagarna. Det enda jag har är några inarbetade timmar som jag bara kan använda till att ta kortare dagar under den återstående veckan. Det var väldigt viktigt, sa chefen, att jag redovisar timmarna korrekt in i det sista. Det var inte lika viktigt att ge mig vettiga arbetsuppgifter under tiden som är kvar.
Min osynlighet på jobbet har nått nya höjder, eller hur man nu ska uttrycka det. I fredags råkade det bara vara kvinnor på eftermiddagsfikat. Och så jag. Uppenbarligen finns jag inte längre. Samtalsämnet uppstod ur en artikel om sexuell anorexi i Aftonbladet.
- Det är åter igen männen man sätter måttstockarna efter. Klart att naturen har gjort mannen så att han vill jämt. Det är ju inte han som får gå i nio månader...
- Hans del i det hela är snarare fem minuter.
- Om man räknar med förspelet, ja...
- Det var nog bättre när vi bodde i grottorna. Då var det bara att skicka ut männen att jaga.
- Ja, nu kan man på sin höjd skicka ut honom att lägga om taket eller klippa gräset.
- Med en motorgräsklippare.
- Och vedeldade hus finns knappt längre.
- Han skulle ändå bara köpa färdigklyvd ved.
Äldre anteckningar är arkiverade under respektive månad.